Hymne til Josef

                         Den unge Maria vandret
                         engang til Betlehem by
                         forteller den gamle legende
                         som alltid er like ny.

                         Det var ikke rom i herberget. 
                         Men stallen var lun og varm.
                         Så fødte hun der sin første sønn
                         støttet av Josefs arm.

                         Stjernesoler og vismenn.
                         Hyrder og englekor.
                         Hva tenkte den mørke Josef
                         som aldri mælte et ord?

                         Gjennomstrålet av himmelsk glans
                         lyste de hellige to.
                         Hva tenkte den mørke Josef
                         som bare var trofast og god?

                         Kanhende han svøpte sin kappe
                         litt bedre om barnet og moren.
                         Slik vernet han ordløs menneskets drøm,
                         den hellige Josef av Jorden.
                        
                         Inger Hagerup (1905-1985)
                         Frå samlinga: Strofe med vinden, 1958

                         Snufsesnute

                         Uggent ute
                         Snufsesnute
                         Alt er ille
                         Ligge stille
                         Gode grunner 
                         Røde hunder
                       
                         Trond Brænne (1953- )
                         Frå samlinga: Røde hunder, 2003

                         ET LITE REGNDIKT JEG HAR

                         Hver gang regn
                         treffer blader på trær

                         gir bladene tegn. Dråpene
                         samler seg tunge

                         og ruller 
                         utfor mot gras og jord
                         
                         Da gir bladene tegn 
                         På ny
                         
                         Jan Erik Vold (1939- )
                         Frå samlinga: Kykelipi, 1969

                         MYRULLA PÅ LOMTJENNMYRENE

                         Skulle jeg, mot formodning,
                         bli salig
                         og komme i de saliges boliger,
                         da skal jeg si til erkeengelen:
                         - Jeg har sett noe
                         som var hvitere enn vingene dine, Gabriel!
                         
                         Jeg har sett myrulla blømme 
                         på Lomtjennmyrene
                         
                         heime på jorda.

                         Hans Børli (1918-1989)
                         Frå samlinga: Jeg ville fange en fugl, 1960

                         PÅ RACHMANINOVS FØDSELSDAG

                         Blå vinduer, blå hustak
                         og lyset fra regnet blått,
                         disse tettløpende fraser av Rachmaninov
                         som fosser inn de enorme ørene mine
                         og tårene som flommer i det blinde meg

                         for uten ham spiller jeg ikke,
                         allerminst den ettermiddagen
                         som faller på hans fødselsdag. Hvilken
                         lykke om du hadde vært
                         min lærer og jeg din eneste elev,

                         jeg skulle spilt og spilt og spilt.
                         Hemmeligheter av Liszt og Skrjabin
                         hvisket til meg over tangentene
                         på solløse ettermiddager! til det
                         stilnet i mitt stormfulle hjerte.

                         Bare øynene mine skulle være blå, der jeg
                         spilte og du slo meg over knokene,
                         kjæreste far til det russiske folk,
                         og så satte fingrene mine ned
                         forsiktig, på de trette kalde øynene dine.

                         Frank O'Hara (1926-1966)
                         Gjendikta av Jan Erik Vold
                         Frå samlinga: Solen ute på Fire Island, 1983


               

                         INNERST

                         innerst
                         i det hvite
                         er det noe rødt -
                         
                         det er kastanjeblomster 
                         jeg snakker om
                         
                         kstnjblmstr

                         Jan Erik Vold (1939-)
                         Frå samlinga: Kykelipi, 1969


             

                         ALT ER SÅ NÆR MEG

                         Alt er så nær meg
                         denne velsignede dag.
                         Svaberget ligger
                         åpent med rolige drag.
                         Havbrisen vugger
                         vennlig den duftende tang.
                         Alt er så nær meg
                         ennå en lykkelig gang.

                         Barndommens vekster
                         gror i hver fure og sprekk
                         med sine kjente
                         blide og rørende trekk.
                         Går her en liten
                         pike fremdeles hver kveld
                         og plukker blomster
                         og snakker høyt med seg selv?

                         Lenge var jorden
                         øde og himmelen tom.
                         Dypt i mitt hjerte
                         åpner seg rom etter rom.
                         Alt som er nær meg
                         gir meg et klarøyet svar.
                         Nå kan jeg rekke
                         hånden til henne jeg var.

                         Inger Hagerup (1905-1985)
                         Finst i samlinga: Levande lyrikk, 2002


               

                         SIG OCH BRÖDERNA TILL FILOSFISK HUGSVALELSE

                         Är jag född, så vill jag leva
                         och må väl på bästa vis,
                         som en Adam med sin Eva
                         uti paradis,
                                   stekta sparvar uti munnen få,
                                   dricka nektar, sova sött och uppå rosor gå,
                                   klappa den mitt hjärta tänker på,
                                   sjunga visor, dansa polska, tumla då och då.
                         Vid min flaska vill jag somna,
                         vid min flicka vakna opp -
                         när min hjärna börjar domna,
                         saktar sig mitt lopp.

                         Mina dagar då försvinna
                         lustigt på vår sorgepark.
                         Venus, bliv vår hjärtgudinna,
                         Bacchus, strupmonark!
                                   Snäser någon mig för fylleri,
                                   hut för tunnor tusan, han skal alltid torstig bli!
                                   Får jag inte Chloris ta uti,
                                   ta mej tunnor tusan, i förtreten supa vi!
                         Kom, kamrater, låt oss stimma!
                         Punsch och bischoff upp i skyn,
                         till dess döden med sin dimma
                         skymmar för vår syn!

                         Carl Michael Bellman (1740-1795)
                         Finst i samlinga: Fredmans epistler og sanger, 1983


               

                         Søren Sørpå het en mann fra
                         sør som nordpå gikk i land fra
                         båten som han var ombord på,
                         og der traff han Nora Nordpå.

                         (Sørpå er en kavaler på
                         førr - av dem som damer ser på,
                         og som kvinnesjelen tror på,
                         men som altså driver hor på
                         små forretningsreiser nordpå.)                   

                         Hun er riktig søt med hatt på.
                         Sørpå stirrer rent betatt på
                         denne skatt han har fått fatt på
                         skattefritt - og som man attpå-
                         til kan tilbringe en natt på.

                         Det trengs ikke mange ord på
                         å få drag på frøken Nordpå:
                         "Si meg hvilket rom De bor på ..."
                         "Jeg har rom med egen dør på.
                         Bare stig på, De, herr Sørpå!"

                         Snart har Sørpå satt likør på
                         bordet, hvorpå Sørpå klør på
                         ben med silkestrømpeflor på,
                         hvilket lille frøken Nordpå
                         avgjort setter meget pris på.
                         (Det er hennes knis bevis på.)

                         Derpå - er det satt sensur på
                         måten Søren drev amour på.
                         Det besøket ble han far på.
                         Brevet fikk hun aldri svar på,
                         for han dro til neste fest på
                         små forretningsreiser - vestpå.

                         Kvinner! Ikke se og hør på
                         slike menn! For menn som Sørpå
                         blir man mor på at man tror på.
                         (Man er sur på Sørpå nordpå!)

                         André Bjerke (1918-1985)
                         Frå samlinga: En jeger og hans hund, 1958

                    Trångt är mitt hjärta förvarat i en smal klyfta,
                    fjärran är mitt hjärta beläget
                    på en avlägsen ö.
                    Vita fåglar flyga fram och åter
                    och bringa budskap att mitt hjärta lever.
                    Jag vet - hur det lever
                    av kol och sand
                    på vassa stenar.

                    Jag ligger hela dagen och väntar på natten,
                    jag ligger hela natten och väntar på dagen,
                    jag ligger sjuk i paradisets trädgård.
                    Jag vet att jag icke blir frisk,
                    längtan och trånsjuka blir aldrig bättre.
                    Jag har feber som en kärrväxt,
                    jag svettas sötma som ett klibbigt blad.

                    På bottnen av min trädgård ligger en sömnig sjö,
                    Jag som älskar jorden
                    vet ingenting bättre än vattnet.
                    I vattnet falla alla mina tankar
                    dem ingen sett,
                    mina tankar dem jag icke vågar visa för någon.
                    Vattnet är fullt av hemligheter!

                    Edith Södergran (1892-1923)
                    Frå samlinga: Landet som icke är, 1925

                         Gå bak unge gutter
                         se på lange skritt
                         tatt av unge ben
                         kraft i hasene under knærne
                         svai i ynglingehofter
                         det går som en plystretone
                         langs lange unge lår
                         et stykke natur, helt gratis
                         å se på.

                         Magli Elster (1912-1993)
                         Finst i samlinga: Erotiske dikt, 2000